Miriam Eriksson Berhan från Taxi Taxi, Karl Sjölund och resten av gänget i en av våra mest spännande upptäckter på sistone tog med sig kameran på festival.
Vi gör vågen för storbandet Silverkarken, som gör orkestrerad pop på det fria sättet, både på svenska och engelska. De gör dessutom fotoreportage från festivaler som om de aldrig gjort annat, så missade du Hultsfred-Not-Hultsfred i helgen har du nu hans att återuppleva kalaset genom Silverarkens lins. Det blir både kyssar och rock – och en äkta gammal festivalklassiker!
Det var en kylslagen och blöt inledning på festivalen. Karl var förutseende i filthatt och rock. De älskande i bakgrunden hade dock kunnat veta bättre.
Två äldste- och en junior-arkonaut dansar till AlunaGeorge. Miriams lillebror gjorde sin festivaldebut. Ett elddop i musik, langos och slush.
AlunaGeorge.
På väg till festivalen och vår spelning. Tre tappra arkonauter på väg ner i Leviathans buk?
Tre väskor muddras strax innan vi skulle åka till den gula fast ändå väldig blå scen där vi skulle spela.
På lördagen kom solen till festivalen. Med sig hade den Max-Måns. Eller om det var tvärtom.
Lördag var också speldag. Tyvärr är det svårt att hantera en iPhone när man samtidigt försöker hantera rock, så det blev inga bilder från spelningen. Här är dock tre grabbar på rockigt uppdrag, distribuerandes rockiga attribut i form av öl, cigg och eld endast med hjälp av tecknet för rock. Kurt Vile rockar i bakgrunden.
Uppenbart nöjda, stolta och allmänt tillfreds efter utfört uppdrag.
Kurts fans softar i förgrunden. Den unge festivalhane som dansade rockdans mer eller mindre uteslutande iklädd silvertejp kom tyvärr inte med på bild.
Här passar vi själva på att softa lite i förgrunden. Petter förser sina bandkamrater med cava :P
Hovfotograf Miriams softande ben B-)
Johan och Petter tittar på…
Oskar Linnros och Seinabo Sey. Seinabo är cool!
Natten faller på. Ödestimman närmar sig. Karl och Olof spelar pingis för att skingra skräcken.
Vi springer på The Housemartins-basisten, Norman Cook. Han är på Hultsfred och spelar med sitt nya sidoprojekt, Fatboy Slim. Det såg ut:
…så här.
När han hade gjort sitt, så fanns det inte mycket mer för festivalbesökarna att göra annat än att glada i hågen vända hem mot tält och bussar. Någon nynnar lite förstulet, ”Fatboy Slim is fucking in heaven, fucking in heaven…”
Festivals end as festivals must!
